jag känner mig som david brent
jobbet... "jobbet..."
fan. den här skiten som jag var med på idag. jag trodde inte det var på riktigt. det kändes som om jag var i del delen av "the office" där brent fått sparken och jobbar med att sälja kontorsmatriel. fast värre. jag bar omkring på stora barnböcker. _stora_ barnböcker. och kollade samtidigt som en snubbe sålde vindjackor och leksaker. till privatpersoner. som jobbade. på sina företag. vart håller världen på att ta vägen.
det visade sig hur som helst att mina onda föraningar om "jobbet" var rätt. det var skit. det handlade om att försöka kränga skit till folk som jobbade. kunde inte gå hem heller för vi åkte i 45-60 minuter för att komma till företagsparken där vi störde folk.
seriöst.
hur fan kan man hålla på med något sådant?
tog några bilder så att ni kan få se hur det såg ut:
här knallade vi alltså omkring och försökte sälja jackor och leksaker till barn. men jag bestämde mig ganska snabbt för att det här inte är ett jobb för mig. men min plan b gick inte riktigt att genomföra eftersom jag var mitt ute i ingenstans. så jag fick gå med snubben hela dagen. kul.
men saker och ting kan bara bli bättre från här. nu känns det inte heller så obekvämt att gå omkring i slips och skjorta.
det är ju bra. har en intervju till i morgon där jag förmodligen kommer ha det igen. håller tummarna på lite mera vettighet i det jobbet.
träffade den trejde irländaren också. han betedde sig som ett skadat djur. undvek ögonkontakt och sa inte så mycket. grymtade till lite när jag stod i vägen för en låda. han verkar vara en riktigt trevlog kille!!!