sparkar igång det här igen
i torsdags var vi på en bar på brunswick street där man mellan kl 21 och 22 kunde spela sten-sax-påse med bartendern varje gång man köpte något. om man vann fick man det man beställt gratis. jag var lite ur form i fredagsförmiddag och lärde väl mig inte så fruktansvärt mycket. men å andra sidan går vi fruktansvärt långsamt framåt eftersom de två personer i vår grupp inte verkar ha kommit förbi det stadiet där man inte längre är lika trögfattad som en femåring och där med måste vi göra om ungefär _allt_ som kräver att man gör saker i mer än ett steg. och när "läraren" senare dessutom ska förklara hur något fungerar på marknaden sitter de där som ett par miffon och fattar ingenting. kommer bli kul att hör ahur de kommer att klara sig senare på golvet.
jag vet att jag är dålig med att slänga upp bilder på den här bloggen. men faktum är att jag har tänkt bli lite mer intellektuell och det är en medveten taktik. bilder fördummar. jag är typ som bloggarnas motsvarighet till dostojevskij, svårt att förstå, men man känner sig sjukt överlägsen resten av mänskligheten när man läser det. även om man inte förstår allt. det är lugnt. jag bjuder på det.
i går slappade jag och evelina tillsammans med en av de svenska studenterna som hon träffat här - malin - som kommer från dalarna. vi såg på eagle vs. shark. den var passande nog från nya zealand och de pratade roligt. var den bra då? nja, sådär. helt ok skulle jag vilja säga. det som gav mest med filmen var som sagt att de pratade som folk gör på nya zealand. roligt. dead uttalade alla "did" och left "lift" och så vidare. kommer kanske att bli svårt att fatta, men vi får väl försöka att undvika att prata med lokalbefolkningen i en så stor utsträckning det går.
det var det. nu funderar jag starkt på att åka ner till st. kilda igen. solen lyser i dag (i fredags var det hagelstorm här, trots att en del meterologer utlovat 23 grader och sol) så det gäller väl att passa på. mest känns det som om man går omkring och ligger i idé i väntan på värmen. det är fortfarande alldeles för kallt i rummet på morgonen eftersom huset drar rätt så ordentligt. jag som trodde att det skulle bli sommar direkt...
kort p.s.: jag råkade få tag på oasis nya skiva i går. kan inte direkt rekommendera den till något efter en lyssning. vet inte riktigt vad det är, svårt att sätta finget på det, men det känns liksom inte bra. för väl lyssna en gång till kanske - om jag hittat sladden mellan datorn och telefonen eftersom evelina måste skriva sin uppsats på min dator (= mindre football manager = =( mitt torino går så bra just nu), men jag har en känsla av att de bara borde lägga av innan de gör bort sig ännu mer. förutom andy bell då. han är alltid hur bra som helst! blir så med många band som är sådär lagom inspirarade av oasis. man undrar ju vad som har hänt med mando diao. kan de förtidspensionera sig på de pengar de fick under sin "karriär"? för inte i fan kan det vara någon som är intresserad av dem längre?
yuko och hiro
jag känner mig som en slipsnisse, fast jag har ingen slips. inte i dag i alla fall. det kanske kommer, jag får hålla en loggpå det så jag inte förfaller till en slipsnisse totalt.
jobbet har hursomhelst visat sig vara ett helt vanligt kundtjänst-gig och jag hjälper folk med information om aktier. typ. "casual business attire" gäller, men som tur är har vi "casual friday". det känns som en såndär serie i kontorsmiljö, eller en film för den delen.
men det känns bra ändå. jag sitter inte fast där, utan ska ju bara gästspela i två och en halv månad. och det verkar som om - av intrycket jag fått av folk jag pratat med på jobbet - det är ett sällsynt bra temporärt gig. och dessutom finns det gratis té och kaffe. inte fel det inte.
öh, bilder kommer när jag kan smyga in en kamera på ett vettigt sätt utan att åka fast för industrispionage. mycket hysch hysch.
mellandagar
i dag regnar det. hurra! testade att hänga framför datorn en stund och lira lite c&c3. det gick dåligt. tvättade min handduk. det gick bättre. den är alldels ny så den luddar av sig sådär lite störigt varja gång man använder den. ett par vara i tvättmaskinen borde dock få den på bättre tankar.
jag har svårt att inte skriva om bra musik. det är väl egentligen inte vad det är tänkt att jag ska skriva här, men skit samma. glasvegas. där har ni det. ett av årets bästa album hittills. lyssna bara på sångaren. satan i gatan om man ens kunde frammana tio procent av den inlevelsen och desperationen själv.
kan passa på att presentera federation square samtdigt som jag väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. typ ökentema på stället. mitt inne i melbournes centrum. de är allt bra tokiga de här australiensarna. vad ska de hitta på härnäst? små ölglas som de kallar för "pot" kanske, tänker ni. försent. det har de redan kommit på. kanske isolering på sina hus. det håller jag tummarna för i alla fall. ursäkta utsvävningen, här kommer bilderna (klicka på dem så blir de stora och fina!):
fed square från någon slags bro över yarra (?) river. typ nere i mitten på kortet jobbar hon som inte villa ta mot pundet som betalning. bara så ni vet...
inne på torget. spana speciellt in snubben med gul jacka. så sjukt cool!
närbild på ett av husen. så ser typ alla ut. det drar förmodligen ganska mycket i dem på vintern.
får ta tillbaka det där med att det gick bra att tvätta handduken. nu visade det sig att tvättmaskinen stannat och det var massor av vatten kvar i den och själva handduken var blöt som en vårflod. jag stängde och öpnnade luckan och så började maskien låta. då gick jag. ska uppdatera er hur det går senare.
rubriken syftade i alla fall på att jag inte börjar jobba förrän på måndag och har därför inte jättemycket att göra. har redan gjort två maratonpromenader genom melbourne de två föregående dagarna. i dag ska jag dock försöka att hitta en vettig tröja på brunswick st. verkade lätt i går, men fan hittills har jag inte hittat en enda butik som inte säljer antingen urflippade tonårskläder eller superseriösa kostymer. verkar inte finnas något mellanting. jag vill ju bara ha en vanlig proper tröja. =(
...och stora havet
ibland räcker ord inte till. då försöker man med bilder. men, ibland räcker de inte till heller. då går det inte att förklara en känsla.
melbourne sett från st. kildas pir. det ser ganska litet ut på håll...
åkte ner till st. kilda i dag en kort sväng på eftermiddagen och såg havet på första gången på länge. det var stort. det gör en ganska så ödmjuk.
en park precis vid stranden. får en att längta sjukt mycket efter mera värme
tog några bilder på havet, men ser nu att det inte är någon idé att lägga upp dem. fan, ibland räcker inte bilder till som sagt. vi är sjukt små helt enkelt.
st kildas pir. och lite vatten.
strosade även omkring på st. kildas shoppingstråk. det kommer att bli helt fantastiskt senare i vår när värmen kommit på riktigt. nu frös jag en del.
bildmaraton och australiensisk fotboll
tänkte sätta ett nytt personligt rekord i dag genom att ladda upp fyra bilder i ett och samma inlägg. kan ta lite tid eftersom upphastigheten på en här linan i huset inte är den snabbaste. men jag har bestämt mig. bilderna är tagna med min telefon så de ser sjukt mycket mörkare ut än vad det egentligen är. vad det nu spelar för roll...
det är är floden som flyter genom centrum taget för ungefär en vecka sedan. fråga mig inte vad floden heter. jag ska lära mig det. det ligger på halvårsplanen...
en bild av himmelen här. borde egentligen tagit en på natten eftersom månen ser helt sjuk ut. men min telefon hade nog inte pallat det.
igår kändes det som en dålig sommardag i sverige. jag och evelina var nere och försökte hitta skor och skjortor. känns som om vi bara går på turiststråken. men hur hittar men de där gatorna där de schysta affärerna faktikst finns? tja, jag vet inte i alla fall. det är dock fortfarande ganska kallt i skuggan och när vinden ligger på. men det får vara allt väder jag tar upp i dag.
kollade på en av "kvartsfinalerna" i australiensisk fotboll i går kväll. var... intressant. om man jämför med rugby är det ett mycket smidigare och snabbare spel. dessutom får ingen röra en om man tar en passning som gått längre än 25 meter. hur nu domarna kan se det. men särskilt spännande var det liksom aldrig. inte ens om jag skulle hållt på ett av lagen. det blir liksom alldeles för många mål och egentligen var det bara ett eller två av dem som var riktigt imponerande. annars kändes det mest som petter hanssons mål mot grekland i fotbolls-em tidigare i somras. men jag ska inte jämföra det mer med fotboll. skulle vara intressant att gå och se någon gång, men säsongen håller ju på att ta slut. tydligen som kommer typ 80 % av alla lagen från melbourne. den statsdelen som vi bor i har t o m ett eget lag. hurra! tyvärr så är de inte med i "slutspelet".
jag presenterar en bild på vår gata. eller typ. lite längre ner där - på vänster sida om vägen ungefär det tredje röda tegelhuset - ligger safeway. vår lågprismataffär! tyvärr så har de inte quorn. men det verkar inte finnas över huvud taget här. får väl testa att äta känguru istället.
hittade en skjorta till och kan nu se proper ut på mitt kundtjänst-gig. när det nu börjar. jag hoppas att de ringer tidigt i början på nästa vecka. det börjar fan krypa i benen. inte för att jobbet kommer att bjuda på mer variation, men det ger mig åtminstone någonting att göra. jag har kommit fram till att jag är en usel upptäckare och kan egentligen inte bara vandra omkring och upptäcka en stad. det slutar alltid med att jag går till ställen som jag varit på förr. vet inte hur det blir så, ska ge det ett nytt försök i dag. får se hur det går...
en vy från cafét där jag fick en mini-latte och en schyst panini i går. ser väl ganska så soligt ut, typ.
känner att det här inlägget inte blev så sjukt spännande. men i ärlighetens namn har inte helgen varit det heller. avslutar med ett provokativt uttalanade istället: olof mellberg passar bättre i helskägg! heja albanien!
som hemma, fast i en affär
i dag: ikea. eftersom jag säkrat ett jobb fanns det ju ingen anledning för mig att söka andra idag. så jag tog spårvagnen till victoria shopping centre och besökte sveriges ambassad i melbourne. ikea. är det speciellt att jag är typ den enda i affären som vet vad namnen på alla grejer betyder? nej. förmodligen inte. men man känner sig lite mer på hemmaplan. köpte kaffe också. var över godkänt i betyg. köpte även fiskar och bilar. kände mig lite löjlig. var nog det också.
åt lunch på ali baba. falafelrulle med läsk och pommes. här kommer en bild på den:
citronläsk är riktigt gott förresten. falafelrullen var ok.
som jag skvallrade om tidigare träffade jag och evelina en kursare som hon läser med. horse bazaar var stället. några band spelade. alla kände alla. förutom oss då. men det var ett bra ställe. pratade med en snubbe som hette john. han tyckte att familjen var asbra. jag tyckte att det var konstigt att han hade hört talas om honom. det tyckte inte han. pratade med en annan snubbe som hette mark - som spelade samma kväll för övrigt (ett rätt så bra set, men det verkar som om alla de här snubbarna hellre vill ha det svårt än bra) - och han var inne på shoegazing. vi snackade om festivaler, flytta till melbourne och familjen. han hade inte hört familjen, men kände john. jag sa att familjen skulle spela här på en festival. han tyckte att vi borde gå. jag sa javisst. vi får väl se hur det blir med det...
jobbet jag fick ligger sjukt nära (eller nära, typ 40 min att gå, men det är rätt nära med melbourne-mått mätt) och är misstänkt nära ett jobb som john (en av irländarna i huset) har. får se om det är samma arbetsgivare. behöver ju iofs inte alls vara det.
nu ska jag och hämta mina skor. fräääsch!
arbetarklass
har jag. massor av. kirrade jobbet. behöver inte ens kränga grejer. men mer kan jag inte säga. hemligt, hemligt.
har inte hänt så mycket mer i dag. mest gått omkring och njutit i solskenet.
till lygon street nu och fira på italiensk resturang. sen konserter med evelinas klasskamrat.
men mer om det i morgon dag!
balder...
ursäkta liseberg-referensen, men ni är inbjudna till den sjuka berg- och dalbana som mitt liv är just nu. tillåt mig att presentera. i morse: på gränsen till ren och skär desperation när jag fick reda på att det företaget jag hade en intervju med sysslade med ungefär samma skit som det andra företaget som bjöd mig på mitt livs tragikomiska höjdpunkt i går. skickar slentrianmässigt iväg en del mail som verkar vara jobb jag kan få. går sedan med tunga steg mot spårvagnen och lyssnar på florence valentin. allting har ett slut har aldrig känts så nära. lyssna på den bara, så vet ni var jag befann mig.
sitter på spårvagnen med en dunkande huvudvärk som överröstar alla andra känslor jag borde ha. kommer fram till stället jag ska till - och här når jag nog botten - och får vänta tills 20 minuter efter utsatt tid för att någon ska komma och ta mot mig. egentligen borde jag gett de det internationella tecknet för "stick och brinn" (eller elakare) just då. egentligen. men satte med ner med lismaren i alla fall och hörde på försäljningssnacket och spelade med en stund. sa sedan att det itne alls var vad jag var ute efter. tackade för mig. gick. egentligen borde jag varit mer dryg. egentligen.
sitter på spårvagnen tillbaka till carlton (där jag bor) och får en löjlig känsla. "make it happen" som tta säger börjar sprida sig i kroppen. efter fem minuter ringer telefonen och en röst på andra änden frågar om det är daniel. tio minuter av frågor och svar senare har jag en arbetsintervju i morgon kl 10.30. med ett _betydligt_ seriösare företag. som faktiskt frågade vad jag hade för visum. vilket bankkonto jag hade. om jag fixat skattesedel. ligger närmare än skiten jag var vid i dag också.
ok. det är ett telefonförsäljar-gig. men det är ett med timlön och ett där man ringer till redan befintliga kunder för s k "merförsäljning". det är fakiskt mest timlönen som gör det hela lockande.
går runt resten av dagen och småler och lyssnar på tta. delar ut några cv till. köper nästan en gitarr för 150 dollar. riktigt bra för det priset. kommer hem. bloggar. ger evelina en riktigt stor kram när hon kommer hem.
tack för uppmärksamheten!
jag känner mig som david brent
jobbet... "jobbet..."
fan. den här skiten som jag var med på idag. jag trodde inte det var på riktigt. det kändes som om jag var i del delen av "the office" där brent fått sparken och jobbar med att sälja kontorsmatriel. fast värre. jag bar omkring på stora barnböcker. _stora_ barnböcker. och kollade samtidigt som en snubbe sålde vindjackor och leksaker. till privatpersoner. som jobbade. på sina företag. vart håller världen på att ta vägen.
det visade sig hur som helst att mina onda föraningar om "jobbet" var rätt. det var skit. det handlade om att försöka kränga skit till folk som jobbade. kunde inte gå hem heller för vi åkte i 45-60 minuter för att komma till företagsparken där vi störde folk.
seriöst.
hur fan kan man hålla på med något sådant?
tog några bilder så att ni kan få se hur det såg ut:
här knallade vi alltså omkring och försökte sälja jackor och leksaker till barn. men jag bestämde mig ganska snabbt för att det här inte är ett jobb för mig. men min plan b gick inte riktigt att genomföra eftersom jag var mitt ute i ingenstans. så jag fick gå med snubben hela dagen. kul.
men saker och ting kan bara bli bättre från här. nu känns det inte heller så obekvämt att gå omkring i slips och skjorta.
det är ju bra. har en intervju till i morgon där jag förmodligen kommer ha det igen. håller tummarna på lite mera vettighet i det jobbet.
träffade den trejde irländaren också. han betedde sig som ett skadat djur. undvek ögonkontakt och sa inte så mycket. grymtade till lite när jag stod i vägen för en låda. han verkar vara en riktigt trevlog kille!!!
snabba bud i melle... bårn
blir ett snabbt inlägg i dag.
kom precis hem från min första arbetsintervju. någon snubbe ringde tidigare i dag och frågade om jag kunde komma till en adress kl 16 för en intervju. jag hade skickat ut sjukt många (jaja, 11-12 st) intresseanmälningar igår, så jag visste inte riktigt vilken det gällde. kollade snabbt upp det, men sa att jag kunde komma först av någon anledning, och fick först intrycket av att det var telefonförsäljning det handlade om. blev ganska besviken, för i annonsen hade det stått att det gällde ett butiksjobb. hur som helst gick jag dit för att kolla in var det kunde vara, var inte säker över huvud taget.
för det första underskattade jag hur långt det var dit. så jag hann precis dit i tid. när jag sen kom till rätt gata, så var skylten vriden åt fel håll, men jag hade kollat upp gatan på nätet så jag följde min instinkt snarare än skylten. och kom rätt.
väl där verkade det mycket seriösare än ett telemarketingföretag. och jag insåg snabbt att jag hade underskattat klädkoden. fyllde i ett formulär och väntade en stund. sen fick jag prata med någon snubbe som hette david som förklarade vad det hela gick ut på. jag ska säga att det gick ganska snabbt. hann inte ställa alla frågor jag borde och ville. t ex det här om lönen var helt och hållet provisionsbaserad. hur som helst så säljer företaget leksaker, smink och kläder till butiker och jobbet gick mer eller mindre ut på att gå omkring i butiker och presentera sakerna för affärerna. så mycket fick jag veta. och att det var ok att jag inte var 100% piffad i dag. men jag blev tillbakabjuden på en observationsdag i morgon och skulle klä mig lite mer... "formellt" då. d v s inte se ut som en kriminell chav. jag kan förstå det. han gav någon ursäkt om att andra människor lite högre upp i näringskedjan skulle vara där och bedöma dem. men jag tror nog ändå att det låg mer bakom. jag kan förstå honom.
ska väl gå imorgon. även om det slukar en hel dags arbetssökande. när jag gick hem funderade jag på jobbet och kom fram till att om det inte är enbart provisionsbaserad lön kan det väl vara ok. jag ska definitivt inte göra det här för alltid. så jag sticker väl tillbaka dit i morgon för att kolla in stället. tur att jag köpte en skjorta i sthlm (tack så mycket för den mamma!) och tur att jag tog med mig paul smith-skorna. även om jag kommer att slita på dem i onödan för de behövs klackas om. =(
ok. blev inte så snabbt. får se hur det här jobbet blir. annars har det mesta av dagen varit ett kopiöst e-mail-skickande. vet inte om det är det bästa. få verkar nappa. men men, håller tummarna för att det är vettigt i morgon. har dock en dålig föraning, eftersom jobb som händer så här snabbt oftast inte är klockrena.
nu borde jag bara kirra en kavaj och lära mig knyta slips. tragiskt att jag inte kan det än. men som jag sagt tidigare, man lär sig något nytt varje dag. så jag får