nereunder

så har man varit här i två dagar (ungefär). sitter och håller på att skriva kliché-bombarderade cv-brev till rekryteringsbyråer. det är segt. men måste väl göras. gick lite vilse i dag när jag skulle köpa mitt kontantkort. melbourne är kanske inte så stort, men det finns en del gator. evelina lämnade mig med ett "du behöver ju bara gå till lygon street" i morse. men så bara var det inte skulle det visa sig. jag trodde att det går bra att hitta utan karta, för vi gick ju faktiskt där i går. men en halvtimme senare bestämde jag mig för att gå hem igen och titta på kartan. då gick det mycket bättre

kontantkort är svindyrt här förresten. tacka vet jag telia!

sitta på flyg i elva timmar är inte så hett förresten. något som däremot var det var flygplatsen i hong kong. eller snarare luften utanför. inne på flygplatsen var det skönt luftkonditionerat, men i tunneln in från flygplanet fick man en liten vindpust på sig. klockan var bara sju på morgonen och det var redan svinvarmt. men mest äckligt fuktigt. nu fattar jag hur kallur kunde ramla på första häcken...

i övrigt låg flygplatsen riktigt vackert. hade ju packat ner kameran i bagaget så min mobiltelefon fick stå för bilderna. jag inser när jag ser på dem nu att jag inte ska bli fotograf. det mesta man ser är plan, menvafan vill ni se bättre bilder får ni väl åka dit själva. vad man nu ska göra på en flygplats. håller tummarna för att jag kanske hinner åka in till staden på vägen tillbaka. men det verkar ta en stund.

bästa grejen som hände på hong kongs flygplats: en snäll och trevlig snubbe kom fram och frågade om han fick ta kort på mig. anledningen? "you look so cool!" självklart fick han ett par bilder av skönheten björkegren. säga vad man vill som kineserna, men bra smak verkar de ha i alla fall...

sista biten mellan hong kong och melbourne var riktigt seg. inte ens filmen las vegas fick tiden att gå fortare. även om jag kunde ha sett den tre gånger i rad. väl nere på flygplatsen (nu får det här snabba hoppet er att tro att resan tog kort tid. men tro mig, det gjorde den inte.) trodde jag att jag skulle få hela säpo (eller i alla fall australiens motsvarighet) på mig när jag anlände. så blev inte riktigt fallet. fick en lapp på flyget som jag fyllde i snällt. visade den för tre olika personer. sen åkte min väska genom röntgen och sen var det klart. men det var ingen som sa det till mig så jag stod och väntade i fem minuter först.

tror jag köpte ner mig på väderfronten förresten. känns som sena oktober här just nu. men de säger att det ska bli varmare.

appråpå varmare så blir rummet inte det. fast det är varmare än köket. men geniet som byggde kåken vi bor i verkar inte ha fattat konceptet med fönster riktigt, så nu gör det ingen större skillnad som man har fönstret stängt eller öppet. både ljudmässigt och dragmässigt känns det som om fönstret är öppet hela tiden. dessutom håller de på att bygga en bit längre ner på gatan, så tidigt på morgonen kör lastbilar förbi och låter precis utanför vårt fönster. bättre än en väckarklocka. eller kanske inte, man kan ju ställa väckarklockor på en speciell tid, det går inte med byggargubbar. lite trist...

i övrigt känns melbourne väldigt mycket som england fast med mer träd och gräs mellan betongen. vem vet, de kanske också blev deporterade för att deras förfädrar hade brutit mot lagen. i så fall hade träden och gräset det svårt i england förr i tiden. allt verkar ju ha hamnat här.